http://www.youtube.com/watch?v=sW2ZpEmgSz8&feature=player_embedded
Detta är ett av de mest omtalade framträdanden och det mest rörande. I mitten av 80-talet var Cornelis sjuk och ansedd som helt slut. På nyårsafton till 1986, det år som skulle bli Cornelis näst sista i livet, var han inbjuden som gäst av Ulf Lundell och framförde Bellmans Epistel 81 - som samtidigt Thåström hade en hit med - framför en jublande ung publik. När han säger sig att han ”kan sjunga den på utrikiska också” och sjunger sin holländska översättning till publikens klappande i takt.
Det blev en nytändning och ännu en skivframgång med det passande namnet ”I elfte timmen” – förövrigt min första Cornelis-skiva – och sedan ännu en ”Till Fatumeh” som blev klar två veckor innan han dog i november 1987. På dödsbädden skrev han raderna:
Häst utan tyglar som vägen minns – ta mig till landet som inte finns
Vilket jag sagt förr och fortsätter hävda är det vackraste som någonsin skrivits.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar