måndag 28 februari 2011

the tragedy of first position

ta varje uppgift på allvar!

det oförståeliga behöver inte vara hemligt - fortsätt undersöka det!

http://www.youtube.com/watch?v=tdylQeg5B9I

söndag 27 februari 2011

fredag 11 februari 2011

Attraktion är det som kan rädda oss från ensamhet,

http://nyheter24.se/blogg/victoriagreve/2011/02/11/miranda-forklarar-the-rules-of-attraction-2-0/

det som beskrivs här upplever jag mer som tre olika självhävdelseprojekt.
attraktion är för mig, snarare än individuella projekt, något som drar i en - drar i trådar som en inte visste hängde lösa/ inte var ordentligt fästade - som första gången jag upplevde dragningen till män, eller första gången som jag blev tvungen att ifrågasätta det monogama.
Attraktion är det som tar tag i det i oss som inte är helt, hittar de svaga punkterna i våra jag-isolerings-byggen drar ut och visar upp en insida som vi aldrig kan veta om den kommer bli omfamnad, avvisad eller skrattad åt. Att bejaka den; innebär i såna fall alltid ett utlämnande - Att erkänna sig osjälvtillräcklig.
Där ur kan jag känna igen den ilska som jag upplevt många gånger när jag blivit kär - ilskan över en förolämpning av min tro på självständighet. Någon som är het innebär samtidigt denna förolämpning; ett tvång att kasta sig ut över avgrunden som vi skapat mellan oss; och en inbjudan till gränslösa lekar och en möjlig räddning från ensamhet.

Detta är första gången jag skriver om min sexualitet på denna blogg. Även om utgångspunkten var att kommentera en text som jag inte kände igen mig i, som inte attraherade, så har den helt klart öppnat upp för tankar som inte redan hade formerats. Vad var det sin drog, och i vad? var detta ett på samma sätt legitimt ifrågasättande av min världsbild som attraktionen kan utgöra? - ett ifrågasättande av min tro på attraktionens möjlighet till kärlek. Kanske var det min dragning till/tro på/vilja till kärlek som hägrade bortom dessa formuleringar..

infogar en flirt till en mina största attraktioner genom tiderna. Attraktion i all ära - övertramp uppskattas inte. http://www.youtube.com/watch?v=EiqFcc_l_Kk

så här kan kass be om ursäkt...

ursäkta min ton igår men jag blev provocerad av det enligt mig för objektiva perspektiv från vilket det går att fördömma andra människors engagemang/kamp. vi kan diskutera legitimiteten hos ett visst politiskt mål, men metod bör värderas utifrån taktiska överväganden - ger den önskat resultat? att moralisera över metod kan alltid endast göras från en priviligerad position - en position som alltid i slutändan faller tillbaka på att vara skyddad av det statliga våldsmonopolet.
min mening är att det alltid är legitimt att slå underirfrån - frågan är hur smart det är.

det här e såklart ingen sanning, utan ett försök att förklara min hållning..

lördag 5 februari 2011

psychicwarfare.se

psychicwarfare.se

De uppför sig så lustigt på den här planeten. Det är som att de tycker om att bli utnyttjade.

Där till exempel står ett “band” som slitit kvällarna i ända. Nu visar de sitt lidande för en skara åskådare. De får öl i betalning. Ett alkoholhaltigt bedövningsmedel framställt av något som de kallar för malt, humle, jäst och vatten. På dagarna jobbar de. Dessa jordvarelser. På ett kafé, en matvarubutik, ett dagis eller så studerar de. De lånar pengar av csn. De blir skuldsatta för resten av livet. Skuld. De har ännu mycket att lära. Skuld är detsamma som förskyllan, fel, överträdelse, synd och förbindelse. Många bär denna skuld för resten av livet. Men de kan betala tillbaka. I portioner. Genom vad de kallar arbete. Hårt arbete. En syssla som ledarna för den här planeten gör sig väldigt malliga över. Gester och ord. Repetitioner och pauser. För resten av livet…

De uppför sig så lustigt på den här planeten. Det är som att de tycker om att bli utnyttjade.

Arbete, en social ritual som avslutas varje månad med att de tar ut en lön. Då, för en kväll, tillåter de sig att glömma. Sin skuld, sin synd, sin förbindelse. Bandet spelar. De spelar glömska. En kort lycka. En ljusglimt. Någon viskar “tänk om det alltid kunde vara så här!” Men det är inte så. För alltid… Nu är kvällen över. Det har blivit mörkt och man vet att veckan börjar… igen. Allt går runt runt. Jordvarelsen går runt runt. Delirium. Förvirring. En kort paus. En momentan tomhet. En depression. En söndag. Nu suckar de. Tysta. Ensamma. Ljuset släcks. Klockan ringer. Aldrig tar det slut.

De uppför sig så lustigt på den här planeten. Det är som att de tycker om att bli utnyttjade.


http://www.youtube.com/watch?v=U3GldMkMJIQ