måndag 31 januari 2011

spreading

it is spreading. is it gonna be the same? .. has tunisia done 'it' . what's/who's next?
is this gonna be freer?
a hoping images
http://www.youtube.com/watch?v=dBtYLBQPRGQ

ödmjukt

Ödmjukhet ger mod

Ödmjukhet gör att jag inte behöver begränsa mig till det jag redan kan.


Kass:

fredag 28 januari 2011

Declaration of solidarity with the hunger strikers in Greece by Welcome to Europe Network‏

“We are migrant men and women from all over Greece. We came here due to poverty, unemployment, wars and dictatorships. The multinational companies and their political servants did not leave another choice for us than risking 10 times our lives to arrive in Europe’s door. […] We came to Greece and we are working to support ourselves and our families. We live without dignity, in the darkness of illegalness so that employers and state's services can benefit from the harsh exploitation of our labour. We live from our sweat and with the dream, some day, to have equal rights with our Greek fellow workers. […] The answer to the lies and the cruelty has to be given now and it will come from us, from migrant men and women. We are going in the front line, with our own lives to stop this injustice. We ask the legalization of all migrant men and women, we ask for equal political and social rights and obligations with Greek workers.”

(Assembly of migrant hunger strikers, January 2011)






It is not a particular Greek situation that the hunger strikers are denouncing. It is the effect of the European policy of bordering and exclusion. Accessing European territory is often a deadly venture. Refugees and migrants are not welcome in Europe, and fences, border guards and agencies, detention camps and deportation schemes have proliferated only to keep the unwanted at distance. But the dreams and the desires of the unwanted are stronger and enable many to scale the borders. The presence of a migrant population in Europe is a reality and they have come, and are coming to stay.



However, it is not only the fences and borders that are directed against these coming citizens of Europe. In a Europe that promised a homogeneous landscape of rights to its citizens in any country of the Union, non-European migrants often find themselves to be second-class citizens, or even outright excluded from political and social rights at large. This creates an exploitable labour force and a disadvantaged and disenfranchised part of the population. By creating such conditions, Europe profits from the products of migrant labour. In the Southern countries of the EU, the agricultural sector is heavily dependent on migrant labour, while all over Europe, migrants form the backbone of many service industries that are taken for granted.



But we are talking about human beings, with dreams and hopes, with plenty of reasons to go and to move. But as they arrive in Europe, they find themselves deprived of their rights as human beings, at the mercy of an asylum system, and at the fringes of society. It is exactly this social exclusion and disfranchisement, it is the lack of political and social rights that leads to the often unbearable conditions that are then denounced as the "migration problem", used to justify repression, further exclusion, and deportation.



Migration is neither a crime nor a problem, but the European Union's response is criminal and highly problematic. The 2008 European Pact on Immigration and Asylum has cemented this inhuman policy pursued for many years. While mentioning necessary advances in asylum and legal migration legislation, it has foremost served as a political initiative to harden the borders, further exclusion and deportation and is a declaration of war on migration. It lengthily talks about the solidarity between the EU member states, but it robbed especially the southern states of the only sensible answer to migration: it contains an explicit ban on collective legalisation.



The hunger strikers in Greece have decided to struggle for their rights, and rightly so. In a climate of increased repression and anti-migrant rhetoric, we have to act. Not only in Greece, all over Europe and indeed all over the world, we need to struggle for equal rights for everybody. We express our explicit solidarity with the hunger strikers in Greece, and we call to activists all over Europe to join the cause for a complete and unconditional legalisation.



We call for a week of action from the 7th to the 13th of February 2011 in solidarity with the hunger strikers!



Legalisation now!

Equal rights now!

For the abolition of borders!





January 2011 | Welcome to Europe Network

söndag 23 januari 2011

Äganderätten är inte frihet den är endast en negation av andras frihet

frihet - att ha tillgång
behöver inte innebära ett nekande av andras frihet.

om frihet kan beskrivas som att ha tillgång
-till möjligheter för att fatta egna beslut
-till verktyg för förverkliganden av önskningar/begär

då blir egendom ett sätt att göra friheten exklusiv.

Äganderätten är inte frihet
den är endast en negation av andras frihet


Äganderätten är dubbelt beroendeframkallande.
både i sin funktion av ständig otillfredsställelse över att ägodelarna inte leverar det som utlovats, vilket skapar ett behov av att ständigt utöka egendomen.
Och, beroendet som skapas till någon form av våldsmonopol som kan garantera denna rätt - därmed skapas också liberalismens stora paradox - frihet i skydd av historiens mest obeghagliga idé - Nattväktarstaten.


erkännandet av illusionen om oberoende - leder oss till det gemensamma

som samtidigt onödiggör både egendomen och staten som byggts för att beskydda den.


;káSS

tisdag 18 januari 2011

nytt arbetsparti

en genomgång av hur det gick till när sverige fick ett nytt arbets-parti:
http://www.magnuslinton.com/2010/12/moderat-metamorfos?blogtexttype=0

Frågan e då, men ja det var väl inte så konstigt att de begreppet gick att kidnappa..?
den egentliga konflikten mellan arbetare och kapital är ju den att arbetare vill jobba mindre för kapitalet, inte mer,,, detta har socialdemokratin lyckats förvirra, byta - mot en föreställning om arbetsmoral för det allmänna bästa*. men den kapitalistiska logiken att den som har får mer, bröts inte. konflikten i fråga om resursfördelning doldes för en tid (i just Sverige dock en imponerande lång sådan), med hjälp av (den kapitalisktiska) välfärdsstaten - som dock är än mer beroende av (och bra på att skapa) tillväxt än vad en rent borgerlig politik är.

en arbetarrörelse som pratar om tillväxt (eller dess subjektiva version: mer jobb!) är inget annat än förtäckt vilseledning av en hel population - ett sätt att sätta klassmedvetenheten i arbete åt kapitalet.


vi vill jobba mindre, vi vill ha betalt för allt jobb vi gör, vi vill ha tid, att läka våra söndertrasade medvetanden, för att kunna leva.
psychicwarfare.se



*detta har ju rötter hos Luther, å och också i en medeltida föreställning om att suveränens** rikedom är bra för hela befolkningen - en förestälnning som förövrigt var nödvändig för att kunna legitimera uppkomsten av territoriellt avgränsade stater.

**då kungen(som hävdade gudaskänkt rätt), idag staten eller Ingvar Kamprad(som hävdar sin rätt utifrån rikedom i sig)

torsdag 13 januari 2011

immateriell infrastruktur/biopolitik

de till städes varande moralparadigmen är en del av en Socioekonomisk infrastruktur, tillsammans med patriarkat, allmän skuldsättning (för studier, för boende m.m., för lösaktigt beteende, för att du inte "gör rätt för dig"...), osv.

vad gör vi med denna infrastruktur?
är vi medskyldiga om vi bygger och använder den?
- Ja, självklart.
Är vi medskyldiga om vi bara bygger - för att vi är tvugna; eller bara lever i den - för att det inte finns nåra mellanrum?
- Antagligen

Men det är skitsamma. att vara skyldig är inte samma som att vara ansvarig. Att ta ansvar för en situation är inte avhängigt av att vara skyldig till dess uppkomst. Att vara skyldig möjliggör inte heller i sig att ta ansvar. Möjligheten till ansvarstagande kommer väl snarare ur möjligheten att agera/eller inte, det vill säga - ur makt.
Är det möjligt att sluta peka ut skyldiga, och istället ta ansvar? Vilket såklart innebär att röja undan det som står ivägen.
Det ständiga letandet efter syndabockar är ett effektivt kontrollmedel som säkrar att ingen kan anses ha befogenhet att ta ansvar.


Hat är mycket bättre än förakt.


;KaSs,.

tisdag 11 januari 2011

ubuntu

Thanks to the general intellect, embodied by Open source software, and of UbuntuForums - Kass just figure out how to change the syslinux text file needed for a boot from usb-stick.

thanks to this thread:
http://ubuntuforums.org/showthread.php?t=1592299&highlight=unknown+keyword+in+configuration+file
life is now smoother, and more safe and secret..

everyone is connected

kaSS;

torsdag 6 januari 2011

http://gazaybo.wordpress.com/

Fuck Israel. Fuck Hamas. Fuck Fatah. Fuck FN. Fuck UNWRA. Fuck USA! Vi unga i Gaza är så trötta på Israel, på Hamas, på ockupationen, på brott mot de mänskliga rättigheterna och det internationella samfundets likgiltighet! Vi vill skrika och riva ner denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet på samma sätt som de israeliska F16:s bryter ljudbarriären, skrika med all kraft i våra själar för att släppa loss den enorma frustration som äter upp oss på grund av denna jävla situation vi lever i. Vi är som löss fastnaglade mellan två spikar, som lever en mardröm i en mardröm, utan utrymme för något hopp, utan något rum för frihet. Vi är skittrötta på att vara fångade i denna politiska kamp, skittrötta på kolsvarta nätter med flygplan som cirklar över våra hem, trötta på att oskyldiga bönder blir beskjutna i buffertzonen när de sköter sitt jordbruk; vi spyr på alla skäggiga snubbar som går omkring med sina gevär och missbrukar sin makt, misshandlar eller fängslar demonstrerande ungdomar för vad de tror på, så jävla trötta på skammens mur som separerar oss från resten av vårt land och håller oss fångade på bara en frimärksstor landplätt, trötta på att porträtteras som terrorister eller fanatiker med sprängämnen i våra fickor och ondska i våra ögon, trötta på den likgiltighet som vi möter från det internationella samfundet, de som är proffs på att uttrycka sin oro och skriva på sina resolutioner, men inte pallar att genomföra något av det som de kommit överens om, vi är så helvetes sjukt trötta på att leva miserabla liv, hållas fängslade av Israel, misshandlas av Hamas och helt ignoreras av resten av världen.

En revolution håller på att växa inom oss, ett enormt missnöje och frustration som kommer att förgöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till något som kan utmana status quo och ge oss något slags hopp. Den sista droppen som fick våra hjärtan att skaka av frustration och hopplöshet hände den 30 november när Hamas poliser kom till Shareks ungdomsforum, en ledande ungdomsorganisation ( www.sharek.ps ), med sina vapen, lögner och aggressivitet, de slängde ut alla ur lokalen, fängslade några och förbjöd Sharek att bedriva någon verksamhet. Några dagar senare misshandlades demonstranter framför Sharek och några greps. Vi lever verkligen en mardröm i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi tvingas leva under. Vi överlevde med nöd och näpe Operation Cast Lead, där Israel effektivt bombade skiten ur oss, förstörde tusentals bostäder och ännu fler liv och drömmar. De blev inte av med Hamas som de hade tänkt sig, men de gav oss men för livet och gav oss alla posttraumatisk stress, eftersom det inte fanns någonstans att fly.

Vi är ungdomar med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att det gör det svårt för oss att njuta av solnedgången. Hur kan man njuta när mörka moln tornar upp sig vid horisonten och vi i vårt inre ser tragiska minnen så fort vi sluter våra ögon? Vi ler för att kunna dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu. Under kriget fick vi en känsla vi inte kan skaka av oss att Israel ville utplåna oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att styra våra tankar, beteenden och förhoppningar. Vi är en generation ungdomar som är vana att möta missiler, och försöka med det som verkar vara den omöjliga uppgiften att leva ett normalt och hälsosamt liv, och som bara med näpe tolereras av den massiv organisation som har spridit sig likt en skadlig cancer i vårt samhälle, som orsakar förödelse och effektivt tar kol på alla levande celler, tankar och drömmar - och nu är på väg att helt förlama folket med sin terrorregim. För att inte tala om det fängelse vi lever i, ett fängelse som upprätthålls av ett så kallat demokratiskt land.

Historien upprepar sig på de grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda. Här i Gaza är vi rädda för att bli inspärrade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda för att leva, därför att varje enda steg som vi tar måste vara utarbetat och välgenomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra vad vi vill, ibland också inte ens tänka vad vi vill på grund av att ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtanså hårt att det gör ont och får oss att vilja gråta oändligt av frustration och ilska!

Vi vill inte hata, vill vi inte känna alla dessa känslor, vill vi inte vara offer längre. DET ÄR NOG! Nog med smärta, nog med tårar, nog med lidande, nog med kontroll, begränsningar, orättvisa motiveringar, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, mörka minnen, dyster framtid, hjärtesvidande närvaro, störd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog med fängslande! VI SÄGER STOPP! Detta är inte den framtid vi vill ha!

Vi vill ha tre saker. Vi vill vara fria. Vi vill kunna leva ett normalt liv. Vi vill ha fred. Är det för mycket begärt? Vi är en fredsrörelse bestående av ungdomar i Gaza och anhängare på andra håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd för alla i hela denna värld och i en sådan omfattning att inga fler tysta medgivande eller likgiltighet accepteras.

Detta är Gazas ungdomars manifest för förändring!

Vi börjar med att förstöra den ockupation som omger oss, kommer vi bryta sig loss från detta mentala fängelse och återfå vår värdighet och självrespekt. Vi kommer vära våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd. Vi kommer att arbeta dag och natt för att förändra dessa eländiga förhållanden vi lever under. Vi kommer att bygga drömmar där vi möter väggar.

Vi hoppas bara att du - ja, du läser detta uttalande just nu! - kan stödja oss. För att ta reda på hur, skriv gärna på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth [at] hotmail.com

Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.

Här är några sätt som du kan hjälpa till:

1. Sprid vårt manifest
2. Skicka ett mail till dina vänner och be dem att gå med i våra olika konton på sociala forum (Facebook, Twitter)
3. Översätt manifestet till ditt språk och skicka det till oss
4. Skicka manifestet till journalister i ditt land
5. Se till att ideella organisationer i länder som arbetar med den palestinska frågan och / eller ungdomars rättigheter får veta om vår existens
6. Länka om kränkning av ungdomars rättigheter i Gaza på vår vägg på Facebook
7. Planera en aktivitet i ditt land om det här problemet och / eller organisera en Skype-konferens, där vi kan tala med en grupp ungdomar, politiker eller andra utanför Gaza
8. Föreslå oss idéer för att nå ut till ett större antal människor


/ Gazas ungdom bryter sig ut
det värsta stället att vara instängd ensam på:

i sig själv

tisdag 4 januari 2011

nationalstaten är grundlagstridig

Nationalstaten strider mot den grundlagsfästa föreningsfriheten - i den mån en i uttolkningen av föreningsfriheten inkluderar den i FNs deklaration om mänskliga rättigheter fastställda så kallade "negativa organisationsfriheten" (eller bara följer det som regeringen godkänt: att Europeisk lag gäller i Sverige*), ingen kan tvingas att ansluta sig till en förening/organisation, dvs att alla har rätt att inte vara med i en förening.

Att det är olagligt att leva/vistas i Sverige utan av Svenska staten godkända papper, strider därmed mot föreningsfriheten. Du måste gå med i föreningen (och tvångsansluts automatiskt vid födsel!) annars är du kriminell - och kan således nekas övriga grundlagsskyddade rättigheter...



:kASS;


* ur motion till riksdagen: "Lika lite bör kollektiva tvångsanslutningar av människor accepteras."
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GX02K214

från regeringens egen sida om mänskliga rättigheter: http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?action=pod_show&id=21&module_instance=3

söndag 2 januari 2011

socionomisk infrastruktur -
de tillstädes varande moralparadigmen, patriarkat osv.


hat är mycket bättre än förakt

:kaSs

lördag 1 januari 2011

fred?

inget/-n tillstånd/situation som inte totalt upplöser samtliga de tidigare stridande/stridiga enheterna, kan kallas fred.
vid seger infinner sig inte fred
seger är ett undertryckande av konflikt - en uppskjuten konflikt, en ensidig vapenvila
vid seger blir konflikten bordlagd:
sålänge mötesstrukturen fungerar/ alltså slänge någon är vid liv, tänker och eller känner kommer den att tas upp på framtida möten


kAss;;