jag tänker att det går att skilja på mytbildning som: ett subversivt* och gemensamhets-skapande fenomen - och ryktesspridning, som tvärtom är splittrande och konservativt.
rykten smittar, och muterar. förs vidare oreflektera och ofta förvrängt
medan myter resonerar** hos mottagare och kräver ett visst mått av igenkännning/identifikation för att kunna sändas ut igen, och då snarare påbyggt, utmejslat, med egen erfarenhet snarare än förvrängt.
rykten kan bara sänka, och då gärna enstaka individer; även om det är ett positivt rykte så möjliggör det inget annat än förvänting på att uppfyllas medan mytbildning är mindre specifik/konkret och kan då möjliggöra utrymme för annat än vad myten faktist hanldar om eller grundar sig på.
kass
*eller åtminstone skapande av förändrings potential - inte nödvändigtvis bra förändring; tänk det nya arbetarpartiet som har en lååång historia av fantastisk kamp för minoriteter och mot orättvisor, en myt som ger utrymme att göra typ precis tvärtom.
**resonans, när nånting sprids MED hänsyn till de separata mottagarnas och sändarnas inre logiker. läs gärna i "Det stundnade upproret" - "the coming inssurrection" https://tarnac9.files.wordpress.com/2009/04/thecominsur_booklet.pdf
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar