Attraktion är det som kan rädda oss från ensamhet,

http://nyheter24.se/blogg/victoriagreve/2011/02/11/miranda-forklarar-the-rules-of-attraction-2-0/

det som beskrivs här upplever jag mer som tre olika självhävdelseprojekt.
attraktion är för mig, snarare än individuella projekt, något som drar i en - drar i trådar som en inte visste hängde lösa/ inte var ordentligt fästade - som första gången jag upplevde dragningen till män, eller första gången som jag blev tvungen att ifrågasätta det monogama.
Attraktion är det som tar tag i det i oss som inte är helt, hittar de svaga punkterna i våra jag-isolerings-byggen drar ut och visar upp en insida som vi aldrig kan veta om den kommer bli omfamnad, avvisad eller skrattad åt. Att bejaka den; innebär i såna fall alltid ett utlämnande - Att erkänna sig osjälvtillräcklig.
Där ur kan jag känna igen den ilska som jag upplevt många gånger när jag blivit kär - ilskan över en förolämpning av min tro på självständighet. Någon som är het innebär samtidigt denna förolämpning; ett tvång att kasta sig ut över avgrunden som vi skapat mellan oss; och en inbjudan till gränslösa lekar och en möjlig räddning från ensamhet.

Detta är första gången jag skriver om min sexualitet på denna blogg. Även om utgångspunkten var att kommentera en text som jag inte kände igen mig i, som inte attraherade, så har den helt klart öppnat upp för tankar som inte redan hade formerats. Vad var det sin drog, och i vad? var detta ett på samma sätt legitimt ifrågasättande av min världsbild som attraktionen kan utgöra? - ett ifrågasättande av min tro på attraktionens möjlighet till kärlek. Kanske var det min dragning till/tro på/vilja till kärlek som hägrade bortom dessa formuleringar..

infogar en flirt till en mina största attraktioner genom tiderna. Attraktion i all ära - övertramp uppskattas inte. http://www.youtube.com/watch?v=EiqFcc_l_Kk