.,Abrahamsson beskriver dansens utveckling som ett syra-angrepp i ansiktet på den rena dansen. moget.. det där e tragiskt. mer komiskt e väl historieskrivningen/analysen att: den "konceptuella koreografin" skulle vara sena försök till performance. riktit löjligt blir det också när han säger sig kunna skönja en "motrörelse" på de stora "vanligtvis konventionella" institutionerna - i andra historiska skeeden brukar det omnämnts Reaktion*.
vet inte, men det enda** jag kan se här e en strategi för att behålla sitt jobb (förståeligt inte kul å va utan nu..), genom att förvirra publik (och utövare) till den milda grad att vi fortsatt kommer tro oss behöva Herr Örjan som förklarande mellanhand.
På riktit det här e skitkass:
http://www.dn.se/kultur-noje/orjan-abrahamsson-dansen-saknar-bade-scen-och-dansant-rorelse
Dansens Hus chef svarar: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ingen-blir-klokare-av-att-dansen-polariseras
//KASS
*men Örjan prickar nog inte så rätt där heller, som Virve påpekar i svaret har dessa institutioner plockat ur Dansens hus program för de senaste åren.
**förutom en stockkonservativ romans med kvalitet***
***kallas också för smak****
****smak är ofta ett viktigt verktyg för att upprätthålla sociala klasser i samhället
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar