Rätt sida om linjer

..Att två personer som bor i samma hus, äter ur samma kyl, går runt i samma stad - kan leva i helt olika världar.
Det som formellt skiljer de åt är papper. En speciell sorts papper som möjliggör eller utestänger; beroende på en byråkrats/tjänstmans: Ja eller Nej
Det är just bara formalia. Men när allting som inte är formellt, antingen privat eller offentligt/statligt omöjliggörs - olagliggörs, då blir denna formalia det som villkårar vår tillvaro.
Vi tillåts inte längre dela verklgheten. Mellanmänskliga relationer ses som en lyxhobby*, och bekämpas om det inte är tillväxtgenrerande. Det leder till avskaffandet av det gemensamma, av gemenskap som sådan - av inte bara solidaritet utan också av tillit; av möjligheten att överhuvudtaget lita på någon. Påväg mot en ny varelseform: homo-byräkratika - ren ondska förkroppsligad**.
Detta har också betecknats som Den ensamma massan; vi blir allt mer lika varandra, men var och en för sig. Så att olikheter blir det enda relevanta och avståndstagande vår enda subjektivitet.
I det vet ingen riktit vem som är inne. Det finns bara en övertygelse om att jag har accepterats i kretsen för innanförskap, att jag har gjort rätt - eftersom jag tillåts vara vid liv. Jaghar inte fått nej från varken A-kassan, Sjukförsäkring, Soc, migrationsverk eller (för många) arbets'givare'.
Jag är nog på rätt sida om arbetslinjen.

//kASS

*såvida det inte är 'nätverkande', en kommersialisering av hela vår person...
**förkroppsligat i allt det lidande som sker utan att nån vill eller kan ta ansvar, då alla bara gör sitt jobb - som i sin tur är det enda som formellt sett ger oss existensberättigande.