Vi har blivit lurade. Vi har blivit invaggade att tro att vi måste solidalisera oss med makten, med nationalstaten, att vi ska be om rättigheter, om trygghet. Men tryggheten som skapas av en stat, är bara ett skydd mot det hot som staten själv ger upphov till. Den skapar en skillnad, drar upp en gräns mellan människor. Denna trygghet blir även ett instrument för kontroll.
Vi görs envägsberoende - vilket innebär att alla rättigheter kan tas ifrån den som inte uppfyller maktens definition på en god medborgare. Därför låter vi oss frivilligt stympas för att passa in.
Varje gång vi kämpar för en rättighet tilldelad av staten, håller vi också med om att vårat människovärde vilar just i dessa rättigheter. Samtidigt som vi gör oss beroende av att hela tiden skapa oss själva som den goda, friska medborgaren - legititmerar vi statens våld mot alla som inte åtnjuter dess givna rättigheter.
Den osäkerhet som vi känner i vår vardag lyckas samma stat tillskriva de andra, där utanför, de som invaderar oss med det främmande, de vi måste skyddas mot - gränsvåldet är i sig en direkt statlig uppmaning till rasism - vi ska var rädda för allt utomstående/främmande
vår kamp kan inte handla om rättigheter, den måste handla om makt - för den som är utan makt är alltid i praktiken rättslös.
tryggheten skapar ett hot
detta hot, den osäkerheten har ett syfte,
En enande rädsla håller folket intakt och på mattan
detta går hand i hand med marknadens behov av samhälle som mäter människovärde i ekonomiska tillgångar och framgång på andras bekostnad.
varje dag ser vi konsekvenserna av ett sådant samhälle. vi ser det i tvångsutvisningar som tillåts ske i tysthet, vi ser det när vissa förnekas skola, vård och möjlighet att röra sig fritt i staden. i Isolerade individer som försöker konsumera sig till värdighet. vi ser det i utförsäkringar och i den ständiga jakten på en bostad och i det omöjliga att betala hyran för den. Men den största konsekvensen av strävan efter att vara den goda medborgaren är att vi ser att allt detta våld sker, att vi alla utsätts för denna prygel men låter det fortsätta.
men det finns också exempel på att denna regel bryts - vi ser vårdarbetare som helt sonika bestämmer sig för att ge vård åt alla, och stå för det öppet. vi möter en taxi-chafför som först är irriterad över att en blockad mot en deportation står ivägen - men efter att ha fått veta vad det handlar blir skäligt förbannad och på några minuter hämtar två bilar till som förstärker blockaden. Vi ser också detta motstånd mot överheten i förvarstagna som hungerstrejkar,
Finns det naturliga avstånd mellan folk och mellan individer? eller är detta bara en del av illusionen som döljer muren?
Istället för ett envägsberoende till de som ser ner på oss genom kameralinser, vill vi ha friheten att i samarbete definiera vårt samhälle och våra relationer, Det finns inga naturliga avstånd mellan folk eller mellan individer allt är en illusion för att dölja muren.
inte ens nybliberaler är så dumma att de inte inser att en sne fördelning av resurser måste backas upp av minst lika mycket auktoritärt våld.
Vi ser hur de liberala demokratierna världen över rustar för att försvara sig mot sin egen befokning, vi har lymmelpaketet, vi har fler poliser som går fria överallt, vi har återupprättade och förstärkta gamla gränskontroller , som nu mellan Italien och Frankrike, allt för att bibehålla och utöka snefördelningen av resurser. Därför kan vi inte skilja kampen mot markandens diktatur från avskaffandet av dess demokatiska alibi - nationalstaten.
Därför hoppas vi att denna 1maj kommer att ge oss den energi som krävs för att få oss att inte sträva efter att vara den goda medborgaren utan istället orka skapa ett större utrymme för oss alla att leva på och att vi vid nästa blockad utanför förvaret i märsta kan samla minst lika många som i detta första-maj tåg.
vi måste sluta försöka bygga broar och istället riva murar
Ingen Människa är Illegal
