kollade imorse igenom mina musikfiler i jakt på nått lite skoj å svängigt - hittar en mapp med Italo techno disko*, som jag fått av npn för rätt länge sen. tredje låten börjar; och jag märkar att jag hört melodin på dess vocals förut - hjärnan letar, slänger ur sig; Tatu !, men vilken låt?
youtubar det men närmaste träff blir 'Not gonna get us' , e ju inte den., osäker nu, men var en väldigt stark impuls att detta var just Tatu., hjälp nån?!
hursom, inför det här inlägget letar jag upp 'tredje låten' " Spacer Woman" från -83 och får se att videon till den är klipp ur en fransk animerad sci-fi film från ungefär samma tid, som jag råkade se hos en vän för inte så länge sen - handlar om en planet där människor hålls som husdjur av nåra jättelika humanoider**, sådär konstnärligt drömsk och obehaglig samtidigt. kan rekommenderas, fantastic planet se gärna traliern här, "...spellbinding science fiction" sagt med släpig datorröst !
kAss
*ett genrenamn som liksom i sig innehåller allt en kan leta efter
**Humanoid är en inom sci-fi välanvänd term för typ: alien som nästan ser ut som människa - bara kanske t.ex, blå och kanske räfflat pannben eller så.
Visar inlägg med etikett förtryck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förtryck. Visa alla inlägg
måndag 1 juli 2013
torsdag 26 juli 2012
pantrar eller individer?
tittar på film* å ser exempel på hur demokrati inte betyder All makt åt folket.
Hur kommunpolitiker skyller på** företag som kommunen äger - företag som 'folk'-valda politiker har beslutat måste drivas kommersiellt, och frånsäger sig därmed möjligheten att styra samhället; lägger ut demokratin på entreprenad med enda regelering: ni får inte göra nånting som tjänar människor om de inte betalar - och det bara de som betalar mest som ska tjänas.
*https://www.youtube.com/watch?v=eG2LVIfBoIA
**http://kineticartsurrealiststockholm.blogspot.se/2012/07/individuellt.html
Hur kommunpolitiker skyller på** företag som kommunen äger - företag som 'folk'-valda politiker har beslutat måste drivas kommersiellt, och frånsäger sig därmed möjligheten att styra samhället; lägger ut demokratin på entreprenad med enda regelering: ni får inte göra nånting som tjänar människor om de inte betalar - och det bara de som betalar mest som ska tjänas.
*https://www.youtube.com/watch?v=eG2LVIfBoIA
**http://kineticartsurrealiststockholm.blogspot.se/2012/07/individuellt.html
måndag 19 december 2011
Kallocain
-Hur kan det vara så? viskade hon ångestfullt. Hur kan det vara så, att man söker efter något som inte finns? Hur kan det vara så, att man är sjuk till döden, när man är alldeles frisk, när allt är som det ska - - -
'Linda' i Kallocain, Karin Boye
Boye uttrycker här, 1940, en förståelse för D&Gs post-freudianska positiva förståelse av begär: att ett brgär inte är riktat mot något som saknas en - utan är en immanent möjlighet, en dragning mot det som kommer att utöka din (och därmed alla andras) verklighet. En möjlighet som är beroende av att vara begärd - önskad*. Att begär just alltid syftar till någonting, det som inte finns. Att begära är att utöka den gemensamma verkligheten.
KaSS
*se Agamben 'Quod libet' - 'vad som helst', det som en helst vill.
'Linda' i Kallocain, Karin Boye
Boye uttrycker här, 1940, en förståelse för D&Gs post-freudianska positiva förståelse av begär: att ett brgär inte är riktat mot något som saknas en - utan är en immanent möjlighet, en dragning mot det som kommer att utöka din (och därmed alla andras) verklighet. En möjlighet som är beroende av att vara begärd - önskad*. Att begär just alltid syftar till någonting, det som inte finns. Att begära är att utöka den gemensamma verkligheten.
KaSS
*se Agamben 'Quod libet' - 'vad som helst', det som en helst vill.
tisdag 6 december 2011
men män
"begreppet feminism är problemtatsikt"
du e problematisk.
"jag kallar mig inte feminist, jag kallar mig humanist/jag jobbar för jämställdhet"
jag skulle hålla med; om jag aldrig haft kontakt med verkligheten; om jag aldrig träffat en kvinna som blivit utsatt för sexuella trakasserier, för manligt våld, för könsdiskriminering - dvs: om jag aldrig träffat en kvinna.
"vi är ju alla lika: inför lagen, och vi har alla vår fria vilja och väljer våra liv"
det är fan inte upp till dig att definiera att vi alla är lika, du har hittat på lagen, du har definierat friheten
kaSs: intervjuar* 'en man'
*vilket ju brukar gå till så att mannen påstår och alla andra tänker tyst för sig själva
du e problematisk.
"jag kallar mig inte feminist, jag kallar mig humanist/jag jobbar för jämställdhet"
jag skulle hålla med; om jag aldrig haft kontakt med verkligheten; om jag aldrig träffat en kvinna som blivit utsatt för sexuella trakasserier, för manligt våld, för könsdiskriminering - dvs: om jag aldrig träffat en kvinna.
"vi är ju alla lika: inför lagen, och vi har alla vår fria vilja och väljer våra liv"
det är fan inte upp till dig att definiera att vi alla är lika, du har hittat på lagen, du har definierat friheten
kaSs: intervjuar* 'en man'
*vilket ju brukar gå till så att mannen påstår och alla andra tänker tyst för sig själva
måndag 12 september 2011
onsdag 7 september 2011
Till Polisen:
problemet är inte att ni jagar mördare* och då och då agerar socialarbetare. Problemet är att ni bara jobbar med hämnd, om ni tar fast nån blir inget ogjort – och det står klart för alla som nån gång kollat statistik: att hårdare straff och fler i fängelse inte avskräcker. Problemet är att ni gör det i uniform – att ni inte är socialarbetare, utan moralistiska normstärkande inordnande likriktare.
Problemet är att ni är den borgerliga statens beskyddare, ägandets väktare – er grundläggande funktion och uppgift är att försvara, säkerställa, upprätthålla orättvisor**.
Kass
*detta är (enligt mig lite kryptiskt) något som många ofta nämner som något som legitimerar hela poiskårens existens - vem skulle annars jaga mördare? Jo, det kan en ju undra, men jag ser ingen poäng med att jaga nån som redan har begått ett mord - verkar mer logiskt att arbeta för att mord inte begås, och det verkar ju inte polis vara särskilt bra på.
**ger inte mycket för “rättvisa”, att någon/något kan 'visa' vad som är 'rätt', är ju precis vad idén om polis går ut på. Att ett gäng (hur de än blivit utsedda) har till uppgift att se till så att alla andra gör rätt, I uniform, alltså anonymt - utan ansvar – ständigt hänvisande till en suverän makt som aldrig kommer kunna vara demokratisk.
Problemet är att ni är den borgerliga statens beskyddare, ägandets väktare – er grundläggande funktion och uppgift är att försvara, säkerställa, upprätthålla orättvisor**.
Kass
*detta är (enligt mig lite kryptiskt) något som många ofta nämner som något som legitimerar hela poiskårens existens - vem skulle annars jaga mördare? Jo, det kan en ju undra, men jag ser ingen poäng med att jaga nån som redan har begått ett mord - verkar mer logiskt att arbeta för att mord inte begås, och det verkar ju inte polis vara särskilt bra på.
**ger inte mycket för “rättvisa”, att någon/något kan 'visa' vad som är 'rätt', är ju precis vad idén om polis går ut på. Att ett gäng (hur de än blivit utsedda) har till uppgift att se till så att alla andra gör rätt, I uniform, alltså anonymt - utan ansvar – ständigt hänvisande till en suverän makt som aldrig kommer kunna vara demokratisk.
lördag 16 juli 2011
Stalka ondskan
Stalka ondskan - det är dags att planera vår egen frigivning!
Mentala låsningar, inspärrningar, murar och våld är en del av det samhälle som omsluter oss. Vi lever i en värld där saker som nationaliteter, kön, tvångssteriliseringar och massdeportationer är lag och när vi gör tvärtemot blir vi misshandlade och fängslade. Vi vill sluta vara inspärrade och attackerar därför dem som dagligen spärrar in våra kroppar och tankar.
Anarchopride vill skapa en öppenhet och en trygghet som inte sker på andras bekostnad. Vi kan inte söka politisk förändring tillsammans med dem som andra dagar slår oss, tvångsdeporterar oss med våld, låser in oss och försöker vårda oss till samförstånd. Stalka ondskan, deportera snuten, lås in Migrationsverket, placera försvaret i förvar. Attackera dem som attackerar oss – det är dags att planera vår egen frigivning.
VISST GÖR DET ONT NÄR KNOPPAR BRISTER. VARFÖR SKULLE VÅREN ANNARS TVEKA?
Polisen, Försvarsmakten, Securitas och Migrationsverket kan aldrig vara en del av ett öppet samhälle och uppviglar oss genom sin existens till handling. Med trygghetskontroller, asylprocesser, avslag, övervakning och inlåsningar skapar staten labyrinter med ett oändligt antal väggar men inga vägar ut.
VARFÖR SKULLE ALL VÅR HETA LÄNGTAN BINDAS I DET FRUSNA BITTERBLEKA?
Anarchopride uppmanar dig att dyka upp på Stockholm Prides programpunkter som innefattar Migrationsverket, Polisen, Försvarsmakten eller Securitas och vägra erkänna deras utrymme, ifrågasätta, vittna om deras övergrepp och ge dom onda blickar, för dessa institutioner kan aldrig vara en del av ett öppet samhälle.
http://anarkisterna.com/anarchopride/
tisdag 7 juni 2011
1maj: Ingen Människa är illegal
Vi har blivit lurade. Vi har blivit invaggade att tro att vi måste solidalisera oss med makten, med nationalstaten, att vi ska be om rättigheter, om trygghet. Men tryggheten som skapas av en stat, är bara ett skydd mot det hot som staten själv ger upphov till. Den skapar en skillnad, drar upp en gräns mellan människor. Denna trygghet blir även ett instrument för kontroll.
Vi görs envägsberoende - vilket innebär att alla rättigheter kan tas ifrån den som inte uppfyller maktens definition på en god medborgare. Därför låter vi oss frivilligt stympas för att passa in.
Varje gång vi kämpar för en rättighet tilldelad av staten, håller vi också med om att vårat människovärde vilar just i dessa rättigheter. Samtidigt som vi gör oss beroende av att hela tiden skapa oss själva som den goda, friska medborgaren - legititmerar vi statens våld mot alla som inte åtnjuter dess givna rättigheter.
Den osäkerhet som vi känner i vår vardag lyckas samma stat tillskriva de andra, där utanför, de som invaderar oss med det främmande, de vi måste skyddas mot - gränsvåldet är i sig en direkt statlig uppmaning till rasism - vi ska var rädda för allt utomstående/främmande
vår kamp kan inte handla om rättigheter, den måste handla om makt - för den som är utan makt är alltid i praktiken rättslös.
tryggheten skapar ett hot
detta hot, den osäkerheten har ett syfte,
En enande rädsla håller folket intakt och på mattan
detta går hand i hand med marknadens behov av samhälle som mäter människovärde i ekonomiska tillgångar och framgång på andras bekostnad.
varje dag ser vi konsekvenserna av ett sådant samhälle. vi ser det i tvångsutvisningar som tillåts ske i tysthet, vi ser det när vissa förnekas skola, vård och möjlighet att röra sig fritt i staden. i Isolerade individer som försöker konsumera sig till värdighet. vi ser det i utförsäkringar och i den ständiga jakten på en bostad och i det omöjliga att betala hyran för den. Men den största konsekvensen av strävan efter att vara den goda medborgaren är att vi ser att allt detta våld sker, att vi alla utsätts för denna prygel men låter det fortsätta.
men det finns också exempel på att denna regel bryts - vi ser vårdarbetare som helt sonika bestämmer sig för att ge vård åt alla, och stå för det öppet. vi möter en taxi-chafför som först är irriterad över att en blockad mot en deportation står ivägen - men efter att ha fått veta vad det handlar blir skäligt förbannad och på några minuter hämtar två bilar till som förstärker blockaden. Vi ser också detta motstånd mot överheten i förvarstagna som hungerstrejkar,
Finns det naturliga avstånd mellan folk och mellan individer? eller är detta bara en del av illusionen som döljer muren?
Istället för ett envägsberoende till de som ser ner på oss genom kameralinser, vill vi ha friheten att i samarbete definiera vårt samhälle och våra relationer, Det finns inga naturliga avstånd mellan folk eller mellan individer allt är en illusion för att dölja muren.
inte ens nybliberaler är så dumma att de inte inser att en sne fördelning av resurser måste backas upp av minst lika mycket auktoritärt våld.
Vi ser hur de liberala demokratierna världen över rustar för att försvara sig mot sin egen befokning, vi har lymmelpaketet, vi har fler poliser som går fria överallt, vi har återupprättade och förstärkta gamla gränskontroller , som nu mellan Italien och Frankrike, allt för att bibehålla och utöka snefördelningen av resurser. Därför kan vi inte skilja kampen mot markandens diktatur från avskaffandet av dess demokatiska alibi - nationalstaten.
Därför hoppas vi att denna 1maj kommer att ge oss den energi som krävs för att få oss att inte sträva efter att vara den goda medborgaren utan istället orka skapa ett större utrymme för oss alla att leva på och att vi vid nästa blockad utanför förvaret i märsta kan samla minst lika många som i detta första-maj tåg.
vi måste sluta försöka bygga broar och istället riva murar
Ingen Människa är Illegal
Vi görs envägsberoende - vilket innebär att alla rättigheter kan tas ifrån den som inte uppfyller maktens definition på en god medborgare. Därför låter vi oss frivilligt stympas för att passa in.
Varje gång vi kämpar för en rättighet tilldelad av staten, håller vi också med om att vårat människovärde vilar just i dessa rättigheter. Samtidigt som vi gör oss beroende av att hela tiden skapa oss själva som den goda, friska medborgaren - legititmerar vi statens våld mot alla som inte åtnjuter dess givna rättigheter.
Den osäkerhet som vi känner i vår vardag lyckas samma stat tillskriva de andra, där utanför, de som invaderar oss med det främmande, de vi måste skyddas mot - gränsvåldet är i sig en direkt statlig uppmaning till rasism - vi ska var rädda för allt utomstående/främmande
vår kamp kan inte handla om rättigheter, den måste handla om makt - för den som är utan makt är alltid i praktiken rättslös.
tryggheten skapar ett hot
detta hot, den osäkerheten har ett syfte,
En enande rädsla håller folket intakt och på mattan
detta går hand i hand med marknadens behov av samhälle som mäter människovärde i ekonomiska tillgångar och framgång på andras bekostnad.
varje dag ser vi konsekvenserna av ett sådant samhälle. vi ser det i tvångsutvisningar som tillåts ske i tysthet, vi ser det när vissa förnekas skola, vård och möjlighet att röra sig fritt i staden. i Isolerade individer som försöker konsumera sig till värdighet. vi ser det i utförsäkringar och i den ständiga jakten på en bostad och i det omöjliga att betala hyran för den. Men den största konsekvensen av strävan efter att vara den goda medborgaren är att vi ser att allt detta våld sker, att vi alla utsätts för denna prygel men låter det fortsätta.
men det finns också exempel på att denna regel bryts - vi ser vårdarbetare som helt sonika bestämmer sig för att ge vård åt alla, och stå för det öppet. vi möter en taxi-chafför som först är irriterad över att en blockad mot en deportation står ivägen - men efter att ha fått veta vad det handlar blir skäligt förbannad och på några minuter hämtar två bilar till som förstärker blockaden. Vi ser också detta motstånd mot överheten i förvarstagna som hungerstrejkar,
Finns det naturliga avstånd mellan folk och mellan individer? eller är detta bara en del av illusionen som döljer muren?
Istället för ett envägsberoende till de som ser ner på oss genom kameralinser, vill vi ha friheten att i samarbete definiera vårt samhälle och våra relationer, Det finns inga naturliga avstånd mellan folk eller mellan individer allt är en illusion för att dölja muren.
inte ens nybliberaler är så dumma att de inte inser att en sne fördelning av resurser måste backas upp av minst lika mycket auktoritärt våld.
Vi ser hur de liberala demokratierna världen över rustar för att försvara sig mot sin egen befokning, vi har lymmelpaketet, vi har fler poliser som går fria överallt, vi har återupprättade och förstärkta gamla gränskontroller , som nu mellan Italien och Frankrike, allt för att bibehålla och utöka snefördelningen av resurser. Därför kan vi inte skilja kampen mot markandens diktatur från avskaffandet av dess demokatiska alibi - nationalstaten.
Därför hoppas vi att denna 1maj kommer att ge oss den energi som krävs för att få oss att inte sträva efter att vara den goda medborgaren utan istället orka skapa ett större utrymme för oss alla att leva på och att vi vid nästa blockad utanför förvaret i märsta kan samla minst lika många som i detta första-maj tåg.
vi måste sluta försöka bygga broar och istället riva murar
Ingen Människa är Illegal
söndag 27 februari 2011
fredag 11 februari 2011
så här kan kass be om ursäkt...
ursäkta min ton igår men jag blev provocerad av det enligt mig för objektiva perspektiv från vilket det går att fördömma andra människors engagemang/kamp. vi kan diskutera legitimiteten hos ett visst politiskt mål, men metod bör värderas utifrån taktiska överväganden - ger den önskat resultat? att moralisera över metod kan alltid endast göras från en priviligerad position - en position som alltid i slutändan faller tillbaka på att vara skyddad av det statliga våldsmonopolet.
min mening är att det alltid är legitimt att slå underirfrån - frågan är hur smart det är.
det här e såklart ingen sanning, utan ett försök att förklara min hållning..
min mening är att det alltid är legitimt att slå underirfrån - frågan är hur smart det är.
det här e såklart ingen sanning, utan ett försök att förklara min hållning..
torsdag 6 januari 2011
http://gazaybo.wordpress.com/
Fuck Israel. Fuck Hamas. Fuck Fatah. Fuck FN. Fuck UNWRA. Fuck USA! Vi unga i Gaza är så trötta på Israel, på Hamas, på ockupationen, på brott mot de mänskliga rättigheterna och det internationella samfundets likgiltighet! Vi vill skrika och riva ner denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet på samma sätt som de israeliska F16:s bryter ljudbarriären, skrika med all kraft i våra själar för att släppa loss den enorma frustration som äter upp oss på grund av denna jävla situation vi lever i. Vi är som löss fastnaglade mellan två spikar, som lever en mardröm i en mardröm, utan utrymme för något hopp, utan något rum för frihet. Vi är skittrötta på att vara fångade i denna politiska kamp, skittrötta på kolsvarta nätter med flygplan som cirklar över våra hem, trötta på att oskyldiga bönder blir beskjutna i buffertzonen när de sköter sitt jordbruk; vi spyr på alla skäggiga snubbar som går omkring med sina gevär och missbrukar sin makt, misshandlar eller fängslar demonstrerande ungdomar för vad de tror på, så jävla trötta på skammens mur som separerar oss från resten av vårt land och håller oss fångade på bara en frimärksstor landplätt, trötta på att porträtteras som terrorister eller fanatiker med sprängämnen i våra fickor och ondska i våra ögon, trötta på den likgiltighet som vi möter från det internationella samfundet, de som är proffs på att uttrycka sin oro och skriva på sina resolutioner, men inte pallar att genomföra något av det som de kommit överens om, vi är så helvetes sjukt trötta på att leva miserabla liv, hållas fängslade av Israel, misshandlas av Hamas och helt ignoreras av resten av världen.
En revolution håller på att växa inom oss, ett enormt missnöje och frustration som kommer att förgöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till något som kan utmana status quo och ge oss något slags hopp. Den sista droppen som fick våra hjärtan att skaka av frustration och hopplöshet hände den 30 november när Hamas poliser kom till Shareks ungdomsforum, en ledande ungdomsorganisation ( www.sharek.ps ), med sina vapen, lögner och aggressivitet, de slängde ut alla ur lokalen, fängslade några och förbjöd Sharek att bedriva någon verksamhet. Några dagar senare misshandlades demonstranter framför Sharek och några greps. Vi lever verkligen en mardröm i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi tvingas leva under. Vi överlevde med nöd och näpe Operation Cast Lead, där Israel effektivt bombade skiten ur oss, förstörde tusentals bostäder och ännu fler liv och drömmar. De blev inte av med Hamas som de hade tänkt sig, men de gav oss men för livet och gav oss alla posttraumatisk stress, eftersom det inte fanns någonstans att fly.
Vi är ungdomar med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att det gör det svårt för oss att njuta av solnedgången. Hur kan man njuta när mörka moln tornar upp sig vid horisonten och vi i vårt inre ser tragiska minnen så fort vi sluter våra ögon? Vi ler för att kunna dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu. Under kriget fick vi en känsla vi inte kan skaka av oss att Israel ville utplåna oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att styra våra tankar, beteenden och förhoppningar. Vi är en generation ungdomar som är vana att möta missiler, och försöka med det som verkar vara den omöjliga uppgiften att leva ett normalt och hälsosamt liv, och som bara med näpe tolereras av den massiv organisation som har spridit sig likt en skadlig cancer i vårt samhälle, som orsakar förödelse och effektivt tar kol på alla levande celler, tankar och drömmar - och nu är på väg att helt förlama folket med sin terrorregim. För att inte tala om det fängelse vi lever i, ett fängelse som upprätthålls av ett så kallat demokratiskt land.
Historien upprepar sig på de grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda. Här i Gaza är vi rädda för att bli inspärrade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda för att leva, därför att varje enda steg som vi tar måste vara utarbetat och välgenomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra vad vi vill, ibland också inte ens tänka vad vi vill på grund av att ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtanså hårt att det gör ont och får oss att vilja gråta oändligt av frustration och ilska!
Vi vill inte hata, vill vi inte känna alla dessa känslor, vill vi inte vara offer längre. DET ÄR NOG! Nog med smärta, nog med tårar, nog med lidande, nog med kontroll, begränsningar, orättvisa motiveringar, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, mörka minnen, dyster framtid, hjärtesvidande närvaro, störd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog med fängslande! VI SÄGER STOPP! Detta är inte den framtid vi vill ha!
Vi vill ha tre saker. Vi vill vara fria. Vi vill kunna leva ett normalt liv. Vi vill ha fred. Är det för mycket begärt? Vi är en fredsrörelse bestående av ungdomar i Gaza och anhängare på andra håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd för alla i hela denna värld och i en sådan omfattning att inga fler tysta medgivande eller likgiltighet accepteras.
Detta är Gazas ungdomars manifest för förändring!
Vi börjar med att förstöra den ockupation som omger oss, kommer vi bryta sig loss från detta mentala fängelse och återfå vår värdighet och självrespekt. Vi kommer vära våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd. Vi kommer att arbeta dag och natt för att förändra dessa eländiga förhållanden vi lever under. Vi kommer att bygga drömmar där vi möter väggar.
Vi hoppas bara att du - ja, du läser detta uttalande just nu! - kan stödja oss. För att ta reda på hur, skriv gärna på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth [at] hotmail.com
Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.
Här är några sätt som du kan hjälpa till:
1. Sprid vårt manifest
2. Skicka ett mail till dina vänner och be dem att gå med i våra olika konton på sociala forum (Facebook, Twitter)
3. Översätt manifestet till ditt språk och skicka det till oss
4. Skicka manifestet till journalister i ditt land
5. Se till att ideella organisationer i länder som arbetar med den palestinska frågan och / eller ungdomars rättigheter får veta om vår existens
6. Länka om kränkning av ungdomars rättigheter i Gaza på vår vägg på Facebook
7. Planera en aktivitet i ditt land om det här problemet och / eller organisera en Skype-konferens, där vi kan tala med en grupp ungdomar, politiker eller andra utanför Gaza
8. Föreslå oss idéer för att nå ut till ett större antal människor
/ Gazas ungdom bryter sig ut
En revolution håller på att växa inom oss, ett enormt missnöje och frustration som kommer att förgöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till något som kan utmana status quo och ge oss något slags hopp. Den sista droppen som fick våra hjärtan att skaka av frustration och hopplöshet hände den 30 november när Hamas poliser kom till Shareks ungdomsforum, en ledande ungdomsorganisation ( www.sharek.ps ), med sina vapen, lögner och aggressivitet, de slängde ut alla ur lokalen, fängslade några och förbjöd Sharek att bedriva någon verksamhet. Några dagar senare misshandlades demonstranter framför Sharek och några greps. Vi lever verkligen en mardröm i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi tvingas leva under. Vi överlevde med nöd och näpe Operation Cast Lead, där Israel effektivt bombade skiten ur oss, förstörde tusentals bostäder och ännu fler liv och drömmar. De blev inte av med Hamas som de hade tänkt sig, men de gav oss men för livet och gav oss alla posttraumatisk stress, eftersom det inte fanns någonstans att fly.
Vi är ungdomar med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att det gör det svårt för oss att njuta av solnedgången. Hur kan man njuta när mörka moln tornar upp sig vid horisonten och vi i vårt inre ser tragiska minnen så fort vi sluter våra ögon? Vi ler för att kunna dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu. Under kriget fick vi en känsla vi inte kan skaka av oss att Israel ville utplåna oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att styra våra tankar, beteenden och förhoppningar. Vi är en generation ungdomar som är vana att möta missiler, och försöka med det som verkar vara den omöjliga uppgiften att leva ett normalt och hälsosamt liv, och som bara med näpe tolereras av den massiv organisation som har spridit sig likt en skadlig cancer i vårt samhälle, som orsakar förödelse och effektivt tar kol på alla levande celler, tankar och drömmar - och nu är på väg att helt förlama folket med sin terrorregim. För att inte tala om det fängelse vi lever i, ett fängelse som upprätthålls av ett så kallat demokratiskt land.
Historien upprepar sig på de grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda. Här i Gaza är vi rädda för att bli inspärrade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda för att leva, därför att varje enda steg som vi tar måste vara utarbetat och välgenomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra vad vi vill, ibland också inte ens tänka vad vi vill på grund av att ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtanså hårt att det gör ont och får oss att vilja gråta oändligt av frustration och ilska!
Vi vill inte hata, vill vi inte känna alla dessa känslor, vill vi inte vara offer längre. DET ÄR NOG! Nog med smärta, nog med tårar, nog med lidande, nog med kontroll, begränsningar, orättvisa motiveringar, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, mörka minnen, dyster framtid, hjärtesvidande närvaro, störd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog med fängslande! VI SÄGER STOPP! Detta är inte den framtid vi vill ha!
Vi vill ha tre saker. Vi vill vara fria. Vi vill kunna leva ett normalt liv. Vi vill ha fred. Är det för mycket begärt? Vi är en fredsrörelse bestående av ungdomar i Gaza och anhängare på andra håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd för alla i hela denna värld och i en sådan omfattning att inga fler tysta medgivande eller likgiltighet accepteras.
Detta är Gazas ungdomars manifest för förändring!
Vi börjar med att förstöra den ockupation som omger oss, kommer vi bryta sig loss från detta mentala fängelse och återfå vår värdighet och självrespekt. Vi kommer vära våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd. Vi kommer att arbeta dag och natt för att förändra dessa eländiga förhållanden vi lever under. Vi kommer att bygga drömmar där vi möter väggar.
Vi hoppas bara att du - ja, du läser detta uttalande just nu! - kan stödja oss. För att ta reda på hur, skriv gärna på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth [at] hotmail.com
Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.
Här är några sätt som du kan hjälpa till:
1. Sprid vårt manifest
2. Skicka ett mail till dina vänner och be dem att gå med i våra olika konton på sociala forum (Facebook, Twitter)
3. Översätt manifestet till ditt språk och skicka det till oss
4. Skicka manifestet till journalister i ditt land
5. Se till att ideella organisationer i länder som arbetar med den palestinska frågan och / eller ungdomars rättigheter får veta om vår existens
6. Länka om kränkning av ungdomars rättigheter i Gaza på vår vägg på Facebook
7. Planera en aktivitet i ditt land om det här problemet och / eller organisera en Skype-konferens, där vi kan tala med en grupp ungdomar, politiker eller andra utanför Gaza
8. Föreslå oss idéer för att nå ut till ett större antal människor
/ Gazas ungdom bryter sig ut
söndag 2 januari 2011
lördag 1 januari 2011
fred?
inget/-n tillstånd/situation som inte totalt upplöser samtliga de tidigare stridande/stridiga enheterna, kan kallas fred.
vid seger infinner sig inte fred
seger är ett undertryckande av konflikt - en uppskjuten konflikt, en ensidig vapenvila
vid seger blir konflikten bordlagd:
sålänge mötesstrukturen fungerar/ alltså slänge någon är vid liv, tänker och eller känner kommer den att tas upp på framtida möten
kAss;;
vid seger infinner sig inte fred
seger är ett undertryckande av konflikt - en uppskjuten konflikt, en ensidig vapenvila
vid seger blir konflikten bordlagd:
sålänge mötesstrukturen fungerar/ alltså slänge någon är vid liv, tänker och eller känner kommer den att tas upp på framtida möten
kAss;;
tisdag 1 december 2009
tisdag 27 oktober 2009
flyktingar världen över, befrien eder
http://anarkisterna.com/blog/2009/10/26/stang-ner-flyktingforvaret-pa-pagani/
tisdag 6 oktober 2009
bli inte representerad
”notions of Becoming can be understood as a critique of notions of Being. Whereas Being is static and fixes identities for all time, Becoming are fluid and dynamic. Representation is all to do with Being.”
G. Deleuze
representation måste alltid vara temporär, så temporär som möjligt;
om överhuvudtaget
att vara eller bli, inte en fråga, ingen diskussion, ett lätt val.
Kass.
G. Deleuze
representation måste alltid vara temporär, så temporär som möjligt;
om överhuvudtaget
att vara eller bli, inte en fråga, ingen diskussion, ett lätt val.
Kass.
måndag 5 oktober 2009
till max
The power of the State is manifested in the form of compulsion; it uses force to which the individual has no right to appeal.
In the hands of the State, force is called "right"; in the hands of the individual, it's called crime. Only through crime can an individual destroy the power of the State
-Max Stirner
Pacifistiska protester kommer precis som militanta dito, bara att tolereras om de inte gör någon skillnad.
kass
In the hands of the State, force is called "right"; in the hands of the individual, it's called crime. Only through crime can an individual destroy the power of the State
-Max Stirner
Pacifistiska protester kommer precis som militanta dito, bara att tolereras om de inte gör någon skillnad.
kass
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
