poetisk realism

fick imorse en text uppläst för mig, från https://utrymme.wordpress.com/, om politiskt skrivande, efter ett samtal på kafé Copa vid Hornstull.
Lyra kommenterar Hanna Hallgren och är kritisk till dens sanningsökande:  "Hon berättar att hon inom konstnärlig forskning håller på med ett projekt om ”den poetiska sanningen”, och förklarar det med att hon själv hellre vänder sig till poesin än till teorin när hon längtar efter sanning. För Hallgren verkar det handla mer om att med texten hitta en tillåtande utgångspunkt för motstånd, än att genom texten (som handling) göra motstånd, och kanske är detta en form för litterär politisk verksamhet som bokformen är särskilt väl anpassad för. Ett objekt att luta sig emot och samlas kring. Själv tror jag att realism är ett viktigare begrepp än sanning idag."

Jag tänker då på vad 'poetisk realism' då skulle vara. Och det blir inte dikter som represterar verkligenheten. Utan mer som i poesisns etymolgiska ursprung: arbete/verk(-samhet) som frambringar det nya, utvidgar verkligheten - eller ännu hellre - att bli varse mer verklighet: "Kanske kan den smärtsamma förvirring som uppstår inför vissa verk skapa en realism åt vår upplevelse av världen snarare än verket — ett slags omvänd realistisk utmaning som inte handlar om representation utan om en tänjning av vår varseblivning."

Hallgren säger att hon ”upplever det som att det finns en ängslighet för vad människor antas kunna begripa”, och här ser jag kanske en poäng ändå med ett begrepp som poetisk sanning, även om det inte var den som menades. Det skulle då vara att ett poetiskt verk kan få stå utan referens till en överenskommen verkligehetsbeskrivning.
inom rörelse baserad konst* upplever jag också denna ängslighet - men som jag tror är en blandning av rädsla för det som är poetiskt ogripbart och det teoretiskt/akademiskt, då, onåbara. Men på det området, som jag har klart mer erfarenhet av, ser jag det kanske mer som ett maktspel, som döljer att rensningen av vad som får vara med handlar om smak - genom att hävda rädsla för att allmänheten inte ska förstå; och då spelar det mindre roll av vilken anledning som de inte skulle förstå.

KAsS


*detta klumpas administrativt** ihop under "dans", med den effekten att mycket lite får godkänt som kvalitativt. Kan tänkta det som att fokus på koreografi, inte bara möjliggör en större teoretisering av området och praktiekerna utan också definitivt är en flykt undan dans-begreppet.
**Offebtliga stöd organ, samt mediala recentioner.