lördag, januari 17, 2009
 | jag har ett tag nu tänkt att skriva något om Gaza. det har inte kommit ut nått. ungefär lika lite som har kommit ut ur Gaza. eller in för den delen, de senaste två åren. det direkta jag ändå kommer att skriva om blir våldet, eller snarare hur olika våld kan vara, och att det ibland inte ens är våld längre när jag har tittat ett tag utan bara: helt logiskt. desperation, våld i desperation kommer vi aldrig att kunna bli av med. jag skulle hävda att vi inte ens ska försöka bli av med det. att hävda att en människa som lever under förtryck, i ett ockuperat blockerat land, som ständigt ser människor runt omkring sig utan mat, barn utan möjlighet att få lära, sjuka utan vård, har ett val att inte reagera är fel, att ens försöka lugna denna person är fel. att skylla våld på ondska är lamt, leder knappast framåt. ändå lutar mina resonemang tillslut ofta dit. Det desperata våldet har en plats. En plats, men endast så länge det finns överlagt våld. Våld som föregås av val. äh, jag får helt enkelt fortsätta inatt...nu ska jag ut på gaotrna och försöka övertyga den israeliska ombassaden om att det är de som har valt våld. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar